Dag 1 - Presentera mig själv Dag 2 - Min första kärlek Dag 3 - Det här åt jag idag Dag 4 - I min handväska Dag 5 - Vad är kärlek Dag 6 - Min dag Dag 7 - Min bästa vän Dag 8 - Ett minne Dag 9 - Min tro Dag 10 - Det här hade jag på mig idag Dag 11 - Mina föräldrar Dag 12 - Den här veckan Dag 13 - Mina syskon Dag 14 - Mitt favoritämne i skolan Dag 15 - Mina drömmar Dag 16 - Min första kyss Dag 17 - Min favoritfödelsedag Dag 18 - Mitt favorit minne Dag 19 - Detta ångrar jag Dag 20 - Den här månaden Dag 21 - Ett annat minne Dag 22 - Det här upprör mig Dag 23 - Det här får mig att må bättre Dag 24 - Det här får mig att gråta Dag 25 - En första Dag 26 - Mina rädslor  Dag 27 - Min favoritplats Dag 28 - Det här saknar jag Dag 29 - Mina ambitioner Dag 30 - Ett annat minne

okej, jag tänkte att jag kör på jag med. men jag tänker strunta i dom jag tycker är tråkiga. kör ni med! ligger en dag efter så jag får köra dubbelt någon dag. (älskar att jag skrev "kör" tre gånger)

jag heter maria nathalie persson. har aldrig förstått varför jag fick mitt mellannamn först, men så är det. jag föddes typ 5 veckor för tidigt den 17 juli 1988 & vägde 2500 g och var 47 cm lång. pluttis, och ja jag har varit liten hela min uppväxt. det var liksom jag, elin, joakim a, gustaf & rickard säll som alltid fick sitta längst ner på skolfoton & alltid var typ 15 cm kortare än alla andra. jag minns tydligt en dag hemma hos emely när vi och sanna mätte oss, och jag var för första gången lika lång som dom. det var stort! trust me. jag bodde i ett stort fint vitt hus i en lite överdrivet säker håla där alla kände alla. man liksom gick till skolan & lekte i lekparken. ibland kanske man tog grön, blå eller vit buss till någon klasskompis.. men jag tror nog dom största resorna gick till b&w för att storhandla (ja vi hade inte maxi då och det var vår närmsta affär typ). sen blev jag fjorton och jag flyttade in till stan. det hade varit min stora dröm sen jag började på tiunda typ men det blev inte alls lika kul när det blev verkligt. jag bodde varannan vecka hos mamma och pappa vilket var en plåga, tills jag tog studenten 2007 och flyttade till bryssel. hade en helt underbar tid och träffade så mycket människor, så efter 1 år valde jag att stanna ett halvår till. sen tyckte jag att jag inte kunde leka att världen stannat längre & kände att det var dags att flytta "hem". väl hemma började jag på provoice & flyttade ihop med maria och nathalie. nu bor jag själv i en pluttig etta som just blivit omgjord & pluggar till lärare på uppsala universitet och är mycket tillfreds med livet. jag tar inte livet så allvarligt faktiskt. tycker att det känns som att många förväntar sig så mycket av livet & ser varje liten motgång som något personligt och har en "hur kan allt hända mig, stackars mig"-attityd. har lite svårt för sånt och nu kan det ju tänkas att jag aldrig upplevt något jobbigt vilket faktiskt inte stämmer. har en positiv syn på mycket vilket jag trott varit självklart för alla människor tills för något år sen. jag skulle säga att jag är en relativt öppen människa. med betoning på relativt för jag sitter aldrig och berättar om saker som berör mig på riktigt för folk jag inte står väldigt nära. men jag tror att folk ser mig som öppen (mer öppen än jag egentligen kanske är) för att jag inte har några problem att t ex berätta om menssituationen i helgen. det kanske dock iofs handlar mer om att jag gärna bjuder på mig själv.. jag vet inte hähä.  jag älskar att umgås; att fika, mysa, gå på bio, festa mm, träna, äta, shoppa, resa, lyssna på musik.. helt vanliga grejer liksom. och detta är ju något jag får uppleva all the time så jag har ju faktiskt all anledning att vara glad! min familj & mina vänner betyder allt för mig men jag kan tänka mig att det kommer en dag jag ska beskriva dom också jag sätter nog punkt här