förlåt för mitt tidigare ytterst förvirrande inlägg. jag orkar och kan inte riktigt förklara vad som hände, för det hände egentligen inget.. vi har iaf pratat nu ikväll och allt känns bra. inte perfekt, men bra! är så jäkla glad att han kommer nu på torsdag så allt kan bli normalt, HATA DISTANS

men åter till mitt grinande, det är inte rimligt att gråta så mycket som jag har gjort senaste 24 timmarna. eller nu ikväll har det bara kommit några tårar samt lyckogråt men ändå. på riktigt så är det inte rimligt. jag försökte verkligen somna igår men det kändes som att det satt någon på min bröstkorg & kvävde mig av sorg. det är stört, aldrig känt så här tidigare. måste prata med en psykolog eller något. inte en chans att jag berättar för andreas hur mycket jag gråtit haha. han kommer bli rädd & tro att jag är störd. vilket jag iofs är .. imorse låg jag liksom där i sängen och kände att jag aldrig skulle gå upp. kollade ut över mitt kaosartade rum (nej nathalie, det heter lägenhet) och typ gav upp hela livet. jag måste fått ett jävla infall, man kan inte bry sig så mycket om en annan människa.

ja, så mycket mer uppdaterande har jag tyvärr inte, har liksom inte gjort något.. grinat & försökt plugga. sen blev jag glad & kunde plugga på riktigt. klädde på mig & älskade livet & åkte och tränade.. handlade lite & har lagat min favvomiddag.

en gång förra helgen grät jag också & så nu. haha det var nog mer tårar än på cirka 5 år. undra hur lång tid det tar innan jag gråter igen.. 10 år? kanske mitt bröllop?

hur ofta grinar ni darlings? tycker det är otroligt intressant.. önskar jag kunde böla lite oftare (inte vara ledsen dock) man får så ont i huvudet bara..